Att få barn tätt – Förväntningarna

Att få barn tätt – Förväntningarna

Det känns verkligen inte som om våren nalkas, och varför skulle det? Det är ju bara mitten av februari, men ändå känner jag mig full av energi! Igenkänningsfaktorn är hög när jag ser scenen med den förhäxade kungen i Sagan om ringen som vaknar upp efter en lång dvala, och plötsligt inser att han lever, ungefär. För så känner jag lite, efter två täta graviditeter när jag antingen haft ont någonstans eller bara varit allmänt hormonell och trött på att inte ha min kropp för mig själv. Man inser plötsligt att man är en egen individ och att man förmodligen inte för alltid kommer behöva byta blöjor och torka snoriga näsor. Den tanken är betryggande och energigivande! Att få barn tätt är ingen semester direkt, men det är väl inte oavsett hur många barn man har…

 

Många undrar säkert hur det är att få pseudotvillingar, d.v.s. när det skiljer maximalt 18 månader mellan syskonen. Mellan Alice och Elias skiljer det exakt på pricken 14 månader. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter kring att få barn tätt, genom graviditet, förlossning, amning, tiden efter förlossning och hur vi har det idag. Mycket pga att jag tyckte om att läsa om solskenshistorier skrivna av föräldrar som fått barn tätt. Därmed hoppas jag kunna lugna en och annan orolig själ som också väntar ett småsyskon tätt inpå storasyskonet. 🙂

Alice var 5 månader när jag blev gravid med Elias. Bara ett litet pyre! Jag satte genast igång att oroa mig över hur vi skulle klara detta. Jag lusläste på internet och hittade den ena artikeln efter den andra som handlade om att det absolut inte var bra att få barn så tätt. Inte för någon av de inblandade parterna. Det var inte bra för syskonet, för det var inte moget att få dela med sig av föräldrarnas uppmärksamhet än. Det var inte heller bra för mamman, då kroppen inte återhämtat sig och för att inte tala om att det verkligen var jättedåligt för förhållandet, risken att det skulle sluta i skilsmässa var skyhög, föräldrarna dör tidigare (??) än föräldrar som inte får barn tätt. Ja listan kan göras ännu längre, så självklart satt jag och grubblade över hur det skulle gå. Det dåliga samvetet var enormt och jag kunde till en början inte glädjas så mycket p.g.a. allt jag läst, men efter någon vecka hittade jag nya krafter och intalade mig själv att detta minsann skulle bli kanoners! Den första delen av graviditeten var rätt lugn. Jag visste ju redan vad jag hade att vänta mig och var inte inne på diverse familjeforum på internet och läste mig svettig om fostrets utveckling vecka för vecka, så på så sätt kändes det väldigt betryggande. Det började däremot bli väldigt jobbigt på sömnsidan, Alice hade inte börjat sova hela nätter än och graviditeten började göra sig påmind. Jag vaknade varje gång jag behövde vända på mig exempelvis.  Jag har alltså inte, i skrivande stund, sovit en enda hel natt på ungefär ett år. Mot slutet av graviditeten trädde återigen det dåliga samvetet fram då att jag hela tiden var så trött och sliten och var tvungen att ta långa tupplurer under dagen för att orka med (i likhet med de flesta gravida), och oroade mig för  att Alice skulle känna sig åtsidosatt. Ja, ni märker ju hur präglad jag är av det dåliga samvetet och jag råder er verkligen till att inte grotta er för mycket i diverse  artiklar och familjeforum.

aliceelias

Läs mer om att få barn tätt del 2 och del 3.

Kramis!

P.S. Jag kan redan nu avslöja att det är en solskenshistoria 🙂

Share on Facebook10Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

One thought on “Att få barn tätt – Förväntningarna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *