Browsed by
Month: February 2017

Sweet home Berlin

Sweet home Berlin

Jaharå! Äntligen hemma i Berlin, städernas stad… Ännu en gång fick jag smaka på Tegels vrede – denna gång råkade jag i luven med en toalett vars stank inte var av denna jord. Men det var ju egentligen inte Tegels fel direkt. Och efter en dag på resande fot är det bara att konstatera att  den torra luften i flygplanet tär på en. Nästa gång ska jag inte sminka mig när jag flyger, hör ni det?! Jag såg ut som Frankensteins monster vid landningen, hela ansiktet hade liksom börjat krackelera – huva!

Stockholm var lite ruggigt denna gång, men oj oj oj så många goda semlor som slank ned! Apropå semlor – eller rättare sagt fremlor – har ni ett fint latmansrecept HÄR. Det går på 5 minuter och vilken slashas som helst kan lyckas – busenkelt!

Återigen lyckades jag skämma ut mig när jag skulle handla på svensk matbutik. Jag var tvungen att handla med mig välling och andra godsaker som inte finns att få tag på i Tyskland, och därmed var det ett ganska stort antal varor som åkte upp på rullbandet. Den stackars kassamedarbetaren slängde då och då skräckslagna blickar på den hög med varor som växte på min lilla yta av rullbandet, medan han blippade varorna från kunden som stod före mig. Jag insåg att jag prydligt staplat allt i 3 stycken ca 40 cm höga staplar. Men jag kände bara att, vad ska jag göra då? Ytan innan blippningen är ju så liten?!. När det sedan var min tur att få varorna blippande utstötte snubben i kassan några primitiva läten, som lät något i stil med “hoh” och “mhm!” samt ett och annat “hrr”, som om han var riktigt förbryllad över detta fascinerande sätt att lägga artiklar på kassabandet. Sedan packade jag allt i en rasande fart och betalade – såklart – med kontanter. Undra vad han tänkte egentligen… Jag har glömt konsten att handla i svensk matbutik verkar det som…

Nu är jag hemma i alla fall och ser fram emot svenska besökare i form av syster och kompis. Det blir säkerligen en intensiv och spännande vecka.

Auf Wiedersehen!

Stockholm…

Stockholm…

Gårdagen kan sammanfattas med mat, semlor, mer mat, shopping och slutligen bio. Med andra ord en riktig höjdardag! Stockholm bjöd på solsken men var snål med värmen denna gång. Dagen spenderades med bästisen Sanna som var smått skärrad över min uppsyn som under de senaste åren förändrats något. Jag hade nämligen än viss fäbless för att strutta runt i stilettklackar och andra inte särskilt praktiska plagg.  Those days are over. Nu skrider jag mer än gärna fram med en rejäl ryggsäck packad med diverse förnödenheter; bananer, vattenflaskor, blöjor (ja inte till mig då, ska förtydligas) och annat man kan ha nytta av när det krisar. Jag har även numera en kamera dinglandes i en rem runt halsen utifall något spännande skulle ske. Jag antar att åldern börjar göra sitt och det faktum att barnen tar den tid som jag förut brukade lägga på att oroa mig över vad folk och fä skulle tycka om mina uppenbarelse.

Kungsträdgården & NK

Sanna & ich!

Things

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vietnamesiskt på K25

Jag åt en helt horribelt god rätt på foodcourten K25 – sesame street hette den. YU-MMIE, är allt som behövs säga. Efter det gick vi på bio och såg Rings. Den var väl till och från lite småcreepy, men jag tycker gott och väl att de kunde låtit the ring-filmerna vila i frid och inte utsättas för en halvdan uppföljare. Det var min åsikt det!

Idag blev det lite shopping och strosande vilket lär återupprepas imorgon.

Ha en fin söndag!

Tegel – Flygplatsen som Gud glömde

Tegel – Flygplatsen som Gud glömde

Nu kan man ju nästan tro att jag nästan nischat mig som “hon som spyr galla över Tyskland och Berlin”, men det är i alla fall inte det som är meningen. Men jag kan helt enkelt inte sluta förvånas och chockeras över vissa företeelser i det tyska och- eller berlinska samhället. Igår fick jag med besked veta att jag levde, in fact – jag var dyngsur av svett resten av dagen.

tegel

Som de flesta redan är bekanta med är Tegel inte den charmigaste flygplatsen man haft att göra med. Det första man möts av när man kommer till denna gudsförgätna flygplats är i stora drag ett grått betongkomplex. Schönefeld är ju en historia för sig, och jag hoppas att jag kommer att undslippa att flyga därifrån på ett bra tag (läs aldrig), men när det väl sker skriver jag ett inlägg om det också, men den dagen, den sorgen.

Jag flög från terminal C denna gång, med Air Berlin. Vet inte vad som är värst; termial D (när man åker med SAS) eller terminal C, det är som att välja mellan pest eller kolera. Problem nummer ett jag stötte på var avsaknaden på blöjbord (reste med minstingen på 6 månader). Det finns alltså ETT blöjbord på hela terminalen?!? Jag fick nog efter att ha väntat i dryga 20 minuter utanför handikapptoaletten där blöjbordet skulle ha befunnit sig. I takt med att lillemans skrik ökade i styrka var jag illa tvungen att checka in för att få tag på ett annat blöjbord. Det här med att gå igenom säkerhetskontrollen med bebis är heller inget för den veke. Först ber de en att gå igenom “apparaten” med bebben i bärselen, sen ska du gå igenom den YTTERLIGARE en gång, och tro då inte att det är någon som hjälper dig att få av spektaklet – nonne, nonne! som Kakan Hermansson skulle ha sagt, här är du din egen lyckas smed, och får du inte av dig den på 2 röda får du en hel hord med frustande, suckande och argsinta resenärer som vackert måste vänta tills du fått av dig åbäket. Jag bävar verkligen inför den dag jag kommer behöva flyga ensam med BÅDA barnen.Efter mycket stånkande och stressande kom vi äntligen igenom kontrollen och hittade det mycket eftertraktade blöjbordet.

Det är nu man bittert får ångra att man checkat in i “god tid”. Nu står man där i en aptrist hangar utan tillstymmelse till caféer (nej, jag tänker inte räkna Marché som ett café), butiker eller annan underhållning. Jag gick in till tax-freen i hopp om att hitta en tidning, men fick ett snäsigt svar att “det skulle du tänkt på innan du checkade in”. Jo tack! Det skulle jag i allra högsta grad ha gjort. Ty nu gick jag bara och vankade av och an, likt en gravid kvinna med värkar (jag såg förmodligen lika plågad ut), genom den trista, gråa byggnaden i 1,5 timmar! Stenåldersfeeling är den enda feeling jag får på denna flygplats och det enda som saknas är grottmänniskor.

En sak jag tänkt på när man flyger med barn är att man ganska snart märker vilka som har barn och vilka som inte har det. Vissa slänger skräckslagna blickar åt ens håll, och jag kan nästan höra deras tankar: “måtte jag inte hamna bredvid bebisen, måtte jag inte hamna bredvid bebisen…”. Denna gång började bra, Elias var glad och jollrade för sig själv, och jag såg att medresenärerna runtomkring andades ut och tänkte att; “vad skönt, det blir en lugn flygning”. Men tji fick de! Väl uppe i luften började Elias gallskrika med orkanstyrka! En kille snett framför mig vände sig mot mig en gång i minuten som om han ville försäkra sig om vart ljudet kom ifrån, samtidigt som han för varje gång han vände sig om tryckte in sin hörlur i örat ännu djupare. Till slut började jag oroa mig för att hörluren skulle åka in så långt att den aldrig skulle kunna komma ut igen. Om blickar kunde döda skulle jag varit död vid det här laget. Men nu är jag i alla fall i mitt kära Stockholm och snart skall det intagas semlor!

Vad gör ni idag? Trevlig lördag!

Stockholm i mitt hjärta

Stockholm i mitt hjärta

Imorgon bär det äntligen av på en liten resa tillbaka till mitt älskade Stockholm, närmare bestämt Södermalm. Om jag inte åkte tillbaka till min hemstad med jämna mellanrum skulle jag nog bli tokig, jag behöver få känna mig “normal” då och då. Med normal menar jag att jag får tala på mitt modersmål, träffa min familj, mina vänner och få en dos av den svenska kulturen. Tanka lite energi helt enkelt. Samt köpa barnkläder! Det är mitt guilty pleasure, men man kan ju inte låta bli! För låt oss vara ärliga, svenska barnkläder är finare än de tyska. 😉

namnlos
Dussmann

Så var det dags för lite helgtips igen! Jag skulle gärna gått på Dussmanns nyinvigning imorgon om jag inte befunnit mig i Sverige. Dussmann är, för er som inte redan känner till, en helt fantastisk bokhandel och kulturcenter på hela 5 våningsplan. Den 24 (kl 10-24)-25 (kl 09.30-23.30) mars firar alltså Dussmann ombyggnationen med ett stort jippo! Musik, högläsning, aktiviteter för barn – här finns något kul för alla! Gratis inträde – Friedrichstrasse 90.

Nej nu måste jag packa vidare, det sägs vara riktigt ruggigt i Sverige. Men känner jag mig själv rätt kommer jag ändå gå runt och frysa.

Trevlig helg!

 

 

Sommar i Berlin…

Sommar i Berlin…

Åh, vad jag längtar till sommaren! När jag fantiserar om sommaren i Berlin utgår jag nästan alltid från Alexanderplatz, och för mig kan en typisk sommarkväll se ut på följande vis…

Jag står på Alexanderplatz och blickar ut över torget mot världsklockan. Det är sommar, skymning och de sista solstrålarna reflekteras mot glasrutorna på Fernsehturm, vilket får det att gnistra och se ut som en kolossal discokula. Luften är ljummen och bär med sig lukter av matos, avgaser och en doft jag inte kan sätta fingret på, men som finns där om somrarna. För bara några timmar sedan gassade solen, och en kvav hetta hägrade över staden, men nu börjar luften så sakteligen kännas behaglig och till och med något sval, efter en dags kvav hetta. En gitarrist står under världsklockan och har lockat till sig en smärre folkmassa. Han spelar en medryckande poplåt, vilken ekar ända bort mot stationsbyggnaden. Jag kisar bort mot Rotes Rathaus, tar ett djupt andetag och insuper den magiska atmosfär som plötsligt uppstår när himlen blir rosalila. En sista titt på Fernsehturm, som i solnedgången blir en symbol för något romantiskt men samtidigt melankoliskt, innan jag beger mig ned till tunnelbanan. Mitt luktsinne identifierar genast den familjära doft som sprider sig genom hela tunnelsystemet, den gör att jag känner mig trygg. Jag står och väntar på tunnelbanan och hör skratt och högljudda röster runtomkring mig. Den knallgula vagnen saktar in, stannar slutligen och jag kliver på. Tunnelbanan tar mig vidare, vidare in i den berlinska kvällen…

berlin-germany

Hur får Berlin ditt hjärta att bulta?

 

Kulturkrock del 2

Kulturkrock del 2

Kulturkrock är kanske inte rätt term men det är sannerligen ett fenomen som inte förekommer i Sverige inte – sanna mina ord! Alla har vi väl varit med om att fredligt strosa fram på Berlins gator, för att sedan av misstag råka stöta till en annan fotgängare som går i motsatt riktning och av ren reflex brista ut i ett “ursäkta!” eller “förlåt” eller helt enkelt med ett vänligt leende på läpparna gestikulera med händer och fötter att det inte var din avsikt, varpå du som svar får ett “man ey!!!! – se dig för vad du går DITT RÖVHÅL!!!“. Ibland behöver du inte ens ha gjort en fluga förnär för att ha lyckats reta upp berlinarna. Listan på de gånger man har blivit utsatt för Berliner Schnauze kan göras nästan oändligt lång.

Häromdagen gick jag förbi en tant med barnvagnen, och tro mig när jag säger att jag verkligen inte susade fram i blixtens hastighet, nej då, jag lunkade fram i maklig takt – dock i snabbare takt än tanten, ty jag lyckades “köra om” henne, så att säga. Detta verkade vara enormt provocerande, för hon stannar upp och börjar muttra något ohörbart. Jag stannar då upp ett par sekunder och tittar stint på henne med en frågande blick varpå hon skakar på huvudet. Jag rycker på axlarna och går vidare varpå hon återigen, men denna gång lite högre, börjar muttra och jag lyckas höra lösryckta ord som “barnvagn” och “respektlöshet”.

En annan klassiker är när man faller offer för den obefintliga känsla för service som råder i Berlin. Du är i en butik, låt oss säga bokhandeln, och väntar på att få betala. Tre stycken kassamedarbetare står och fumlar med något bakom disken och tar ingen notis om att du står där (och att du för den delen har stått där de senaste 2 minuterna), då du harklar dig för att påminna dem om din existens. Förmodligen händer ingenting, då gäller det att harkla sig lite högre. “Ja, wir haben zu tun hier!!!!!!” (ungefär; vi är upptagna just nu!) får du kanske som svar, medan de alla tre blänger ilsket på dig, och återgår till fumlandet. När någon av de sedan tar förnuftet till fånga (efter att ha tagit väldigt god tid på sig) och anser att du nu är “värdig” att få betala, snäser denne att du kan komma till kassan. Ilsket roffar medarbetaren åt sig pengarna och du förbannar dig själv över varför du envisas med att handla i butik, när amazon och ebay finns.

Varför är man så lättretad i Berlin? Varför känner man ett ständigt behov av att slänga sig med syrliga kommentarer? Eller är det helt enkelt så att vi svenskar räds för att uttrycka vår irritation så pass mycket att vi hellre håller allting inombords (för att sedan hemma vid det trygga matbordet spy galla på allt och alla man har stött på under dagen)? Inte vet jag, men jag börjar inse att jag mer och mer börjar utvecklas till en fullfjädrad berlinare. Jag är inte rädd att ge ogillande blickar samtidigt som jag världsvant skakar dömande på huvudet. Nåväl, det var mina tankar för idag det. Snart ska jag susa vidare för att uträtta ärenden på posten….önska mig lycka till – det här kan sluta illa!

Vill du läsa mer om kulturella skillnader, kan du läsa min lilla guide som tar dig med på en färd genom en tysk matbutik.

Tjo-flöjt!

p20802621.jpg

Kulturbrauerei

Ridskolor och stall i Berlin

Ridskolor och stall i Berlin

Jag är ju som ni kanske känner till uppväxt i Stockholm och som stockholmare är man väldigt bortskämd med ett gediget utbud av ridskolor. Jag hade dessutom privilegiet att “växa upp” på en av Sveriges bästa ridskolor för barn- och ungdomar, nämligen Sundby Ridskola. Ack, vilka minnen…

1929500_12131360114_7572_n
Jag & Mistral 2005

Gång på gång har jag bett om ridskoletips i “svenskar i berlin“-gruppen på facebook utan något vidare gensvar. Jag förstår ju att man förmodligen inte åker till Berlin för att starta en ridkarriär, men jag trodde ändå att NÅGON därute kunde tipsa om ridskolor – men icke! Därför tänkte jag att det kunde vara på tiden att skriva en lite guide om vad som gäller för ridskolor i Berlin.

Jag har länge varit sugen på att damma av mitt gamla intresse och tänkte i min enfald att “jamen vilken tur att jag befinner mig i ridsportens förlovade land, nu är det säkert bara att börja välja och vraka på ridskolor”. NOPE! Inte i Berlin inte… Sedan kanske jag får skylla mig själv då jag som liten läst en och annan Wendy-tidning för mycket, hehe, för inte såg de stall jag till slut hittade i Berlin ut som stallet hos Wendy inte! Ett par stall jag besökte såg faktiskt ut som soptippar. Trasiga fönsterrutor, stall som inte målats om på 30 år, minimala leråkrar till hagar och rostiga gamla bilar stod uppradade längs de trasiga asfaltsvägarna med gropar stora som meteorkratrar – med andra ord inte särskilt inbjudande. Jag vet att det finns ett par “bättre” ridskolor i Berlin och Brandenburg, men de ligger i helt fel del av stan.

MEN hör och häpna när jag till slut hittade en ridskola i riktig Wendy-anda! Reitschule Synanon heter den. Märkligt namn för en ridskola tänkte jag, men sedan fick jag reda på att Synanon är en stiftelse vars syfte är att hjälpa exmissbrukare tillbaka in i samhället. Dessa människor är med och sköter det dagliga stallarbetet såsom mockning, in- och utsläpp till hagar m.m. Vita korsvirkeshus, två stora ridhallar, stora gröna frodiga hagar och många ridvägar. Anmälde barnen i samma veva, tydligen måste man sätta dem i kö vid födseln om de ska ha en sportslig chans att få en ridskoleplats lagom till de fyller 10. I Frohnau ligger det, ca 20-30 minuter bilväg från oss. De tillhandahåller 10-timmars klippkort, vilket jag tycker är en bra lösning. Jag tycker om friheten att man spontant kan åka ut när andan faller på istället för att man ska behöva låsa sig till en viss dag och klockslag. Det ska bli så roligt att komma igång med ridningen igen – återkommer med recension någon gång i April/maj, då jag har tänkt ta min premiärritt!

Här hittar ni en lista på olika ridskolor i Berlin. Som sagt, man får sänka kraven om man är van vid någon av Stockholms tjusiga ridskolor, men det finns absolut ett par bra i listan. Vill du tipsa om en ridskola/stall? Hör gärna av dig!

Nu galopperar jag iväg mot dagis för att hämta Alice, hörs sen!

 

Dammråttkungen

Dammråttkungen

Ni som lyssnar på Alex och Sigge vet med största sannolikhet vad en råttkung är, annars råder jag dig att googla det – om du inte är känslig vill säga. Jag vill bara meddela att jag igår hittade dammråttans motsvarighet på den igår – under vår soffa! Hehe, städningen blir lite lidande när man har två småttingar som ständigt kräver ens uppmärksamhet, vilket resulterade i denna dammråttornas herre! Nej nu kommer dammsugaren gå på högvarv de närmaste dagarna. Förutom att fånga dammråttkungar var jag och Marcel ute på galej (lämnade nästet kl 17 och var hemma 21 igen – det ni!) igår, närmare bestämt på restaurangen Pacifico, och efteråt tog vi oss en drink på Mein Haus am See. Sist jag var i Stockholm snubblade jag över något så fantastiskt gott som maträtten Poke på foodcourten över Paradiset vid Bysistorget, och sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på den.

Vi beställde varsin bowl, och jag vill minnas att jag åt en Kahuna bowl + Poke. Meine Güte så smaskigt det var! Pacifico är ett trendigt hak med rosa lysrörsbelysning som serverar bowls, burgare, buns och en massa annat spännande i “korea meets america”-anda. Mums! Prinzenstrasse 84 precis vid tunnelbanestationen Moritzplatz.

Efter det blev det en liten drink på Mein Haus am See som är ett café och bar med finfin berlinstämning, om än lite turistigt. Svängig musik som spelas live, är man ett större sällskap rekommenderar jag att man bokar bord. Brunnenstrasse 197-198 direkt vid Rosenthaler Platz.

Fortsatt trevlig söndag!

Söt-chock!

Söt-chock!

Håll i hatten, nu vill jag introducera en av de gulligaste butikerna jag känner till i Berlin. Kleine Fabriek heter den och är minst sagt något utöver det vanliga. Dels ser den ut som en dröm (eller ett pimpat instagramkonto); pastelliga färger, mysig lokal, ombonat och väldigt trevlig personal (inte särskilt berlinskt) och dels är produkterna SÅ fina! Huvudsakligen holländska men även skandinaviska prylar finns här att finna.

Här hittar du barnvagnar, babyskydd, inredning, kläder, leksaker, tallrikar och andra mattillbehör. Det mesta i baby- och småbarnsväg med andra ord. Jag ville bara stanna så länge det gick för att insupa den fantastiska atmosfären.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Denna butik får man icke missa helt enkelt! Jag minns själv hur det var under första graviditeten, jag kunde gå i timmar och strosa i bebisbutiker, och denna butik är som gjord för en gravid shoppingsugen kvinna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här lilla spöket fick följa med hem och ger barnens rum belysning om natten. Hur gullig som helst! Från A little lovely company. Kliar det i babyshopparfingrarna? Bege dig då till Kleine Fabriek på antingen Kastanienallee 63 eller Gotenstrasse 64.

Trevlig Helg!

Fremmeldags!

Fremmeldags!

Semmelwrapen, semmelburgaren, mufflan (?!), cremlan… Ja, listan kan göras lång med taffliga och trista semmelkreationer. Jag vill nu introducera den mest fulländade semmelskapelsen som skådat dagens ljus. Vissa kanske kommer att kalla den grotesk, andra genialisk – oavsett måste du testa den. Jag ger er…*trumvirvel*…FREMLAN! Resultatet av när semlan möter ett franzbrötchen…. Denna uppfinning tog mig 5 minuter att slänga ihop och jag hade dessutom en bebis i bärsele på magen medan jag gjorde alltihop. PLÄTTLÄTT!

Gör såhär:

  • Knalla ner till närmaste bageri och inhandla 2 stycken franzbrötchen, och se nu för guds skull till att de är saftiga och nygräddade. En vacker dag ska jag ta mig an uppgiften att baka egna Franzbrötchen, men inte idag inte. Jag vill ha min fremla NU!!!
  • Köp mandelmassa (jag köper Marzipan Rohmasse) och vispgrädde.
  • Gå hem.
  • Bred båda franzbrötchen med mandelmassa på undersidan
  • Vispa grädde (jag stavmixar grädden, då slipper man hälla i Sahnefest)
  • Klicka ut grädden
  • På med locket
  • Beskåda underverket
  • Ät
  • Njut

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Trevlig FikaFredag!