Kulturkrock del 1

Kulturkrock del 1

Jag tror jag har skrivit om det förut, men det tåls att skrivas om igen, nämligen: den tyska näsduks- och snytarkulturen! Ett passande tema i dessa förkylningstider.

Jag fick nys om denna bisarra företeelse redan när jag pluggade germanistik på universitetet ungefär ett halvår innan jag tänkte flytta till Berlin . Det var nämligen under den delen av kursen vi fick lära oss om tysk kultur som vi kom in på ämnet “näs-hygien”. Det visade sig vara högst tabu i Tyskland att snörvla sig, vilket jag även bittert fick erfara i början av min vistelse i Berlin innan jag visste bättre. Aldrig förr har jag fått utstå så många hatiska blickar och ogillanden. Här ska det fräsas ordentligt i näsduken, gärna vid matbordet, men också på mer offentliga ställen såsom när man står vid kassan på matbutiken och precis är i färd med att betala, då kassamedarbetaren glatt tar fram en väl använd tygnäsduk och av hjärtans lust fräser så det dånar i hela butiken, för att ge tillbaka växeln. DÅ vet man att man inte är i Sverige minsann! Och det här med tygnäsduk? I dont know about you guys men känns inte det väldigt 1950-tal? Eller vad vet jag, det kanske är supertrendigt nu, man vet aldrig i den här staden. Det förändras så snabbt vad som är in or out. Det jag ville komma till att jag också blivit en av “dem” nu. Själv står jag gärna och fräser och frustar på tåg, vid matbord och ,tja, för denna okristliga tradition vidare helt enkelt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Herr Nilsson på Stargarder Strasse

Dumle – Livets godis

Idag blir det söndagsgodis! Ett fantastiskt substitut när längtan (och sötsuget) till Sverige blir för stor. Då struttar jag iväg till den lilla butiken med svenskt godis – Herr Nilsson. Yum-mie. Mitt favvogodis är Dumle!

Hoppas ni haft en bra helg!

Ich habe bestimmt schon mal über das Thema geschrieben, aber es kann nicht schaden es nochmal zu besprechen, nämlich die deutsche Nasenputzkultur!

Im Vergleich mit Schweden, putzen die deutschen gerne ihre Nasen laut und stolz überall. Am Anfang meiner “Berlinkarriere” habe ich im Zug, im Kino, ja eigentlich überall geschnieft. Das hätte ich nicht machen sollen, solche bösen und verurteilenden Blicke habe ich noch nie erlebt. Das hat sich aber mit der Zeit geändert, jetztnehme ich ein Taschentuch und schnaube auch, stolz wie ein Nashorn, in der S-bahn bis ich rot im Gesicht werde.

Heute gibt’s Sonntags-Godis (normal ist aber Samtags-Godis)! Zum Glück wohne ich 15 Minuten von dem Süssigkeitenladen Herr Nilsson – perfekt als Substitut wenn mein Heimweh zu gross wird. Mein Lieblingsgodi ist Dumle!

Hast du ein Lieblingsgodis?

 

Share on Facebook9Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

2 thoughts on “Kulturkrock del 1

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *