Tegel – Flygplatsen som Gud glömde

Tegel – Flygplatsen som Gud glömde

Nu kan man ju nästan tro att jag nästan nischat mig som “hon som spyr galla över Tyskland och Berlin ”, men det är i alla fall inte det som är meningen. Men jag kan helt enkelt inte sluta förvånas och chockeras över vissa företeelser i det tyska och- eller berlinska samhället. Igår fick jag med besked veta att jag levde, in fact – jag var dyngsur av svett resten av dagen.

tegel

Som de flesta redan är bekanta med är Tegel inte den charmigaste flygplatsen man haft att göra med. Det första man möts av när man kommer till denna gudsförgätna flygplats är i stora drag ett grått betongkomplex. Schönefeld är ju en historia för sig, och jag hoppas att jag kommer att undslippa att flyga därifrån på ett bra tag (läs aldrig), men när det väl sker skriver jag ett inlägg om det också, men den dagen, den sorgen.

Jag flög från terminal C denna gång, med Air Berlin. Vet inte vad som är värst; termial D (när man åker med SAS) eller terminal C, det är som att välja mellan pest eller kolera. Problem nummer ett jag stötte på var avsaknaden på blöjbord (reste med minstingen på 6 månader). Det finns alltså ETT blöjbord på hela terminalen?!? Jag fick nog efter att ha väntat i dryga 20 minuter utanför handikapptoaletten där blöjbordet skulle ha befunnit sig. I takt med att lillemans skrik ökade i styrka var jag illa tvungen att checka in för att få tag på ett annat blöjbord. Det här med att gå igenom säkerhetskontrollen med bebis är heller inget för den veke. Först ber de en att gå igenom “apparaten” med bebben i bärselen, sen ska du gå igenom den YTTERLIGARE en gång, och tro då inte att det är någon som hjälper dig att få av spektaklet – nonne, nonne! som Kakan Hermansson skulle ha sagt, här är du din egen lyckas smed, och får du inte av dig den på 2 röda får du en hel hord med frustande, suckande och argsinta resenärer som vackert måste vänta tills du fått av dig åbäket. Jag bävar verkligen inför den dag jag kommer behöva flyga ensam med BÅDA barnen.Efter mycket stånkande och stressande kom vi äntligen igenom kontrollen och hittade det mycket eftertraktade blöjbordet.

Det är nu man bittert får ångra att man checkat in i “god tid”. Nu står man där i en aptrist hangar utan tillstymmelse till caféer (nej, jag tänker inte räkna Marché som ett café), butiker eller annan underhållning. Jag gick in till tax-freen i hopp om att hitta en tidning, men fick ett snäsigt svar att “det skulle du tänkt på innan du checkade in”. Jo tack! Det skulle jag i allra högsta grad ha gjort. Ty nu gick jag bara och vankade av och an, likt en gravid kvinna med värkar (jag såg förmodligen lika plågad ut), genom den trista, gråa byggnaden i 1,5 timmar! Stenåldersfeeling är den enda feeling jag får på denna flygplats och det enda som saknas är grottmänniskor.

En sak jag tänkt på när man flyger med barn är att man ganska snart märker vilka som har barn och vilka som inte har det. Vissa slänger skräckslagna blickar åt ens håll, och jag kan nästan höra deras tankar: “måtte jag inte hamna bredvid bebisen, måtte jag inte hamna bredvid bebisen…”. Denna gång började bra, Elias var glad och jollrade för sig själv, och jag såg att medresenärerna runtomkring andades ut och tänkte att; “vad skönt, det blir en lugn flygning”. Men tji fick de! Väl uppe i luften började Elias gallskrika med orkanstyrka! En kille snett framför mig vände sig mot mig en gång i minuten som om han ville försäkra sig om vart ljudet kom ifrån, samtidigt som han för varje gång han vände sig om tryckte in sin hörlur i örat ännu djupare. Till slut började jag oroa mig för att hörluren skulle åka in så långt att den aldrig skulle kunna komma ut igen. Om blickar kunde döda skulle jag varit död vid det här laget. Men nu är jag i alla fall i mitt kära Stockholm och snart skall det intagas semlor!

Vad gör ni idag? Trevlig lördag!

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

2 thoughts on “Tegel – Flygplatsen som Gud glömde

  1. Ack ja Annelie, som sagt -välkommen i gnällspiksklubben i Berlin.. Jag älskar egentligen Berlin – in echt – men just nu har jag också en lite svacka i min kärlek och skulle kunna undsätta dig med tusentals stories som liknar ditt äventyr i Tegel.. Men du ska se Annelie, när sommaren sen kommer – då du, då ska vi Berlinjubla igen.. Ha det roligt hemma – jag kommer på tisdag till semmellandet – men tjuvstartar med en semla i morgon i Svenska Kyrkan..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *