Hänt på Butlers

Hänt på Butlers

Igår var jag i all hast in på butiken Butlers för att kika efter en sportvattenflaska. Jag kände på mig att de egentligen inte borde finnas några sådana slags flaskor där, men jag tog en chansning då det var den enda krimskramsbutiken som fanns inom en bekväm 50-metersradie. Detta butiksbesök slutade som det oftast gör i allmänhet i Berlins butiker, d.v.s. att man går därifrån högröd i ansiktet med en så pass hårt knuten näve i jackfickan att knogarna vitnar samtidigt som man halvhögt fräser fram några väl utvalda svordomar på svenska. Nej, detta var sista gången jag besökte detta djävulens påfund vid namn Butlers.

Butlers

Låt oss backa bandet några månader. Den första gången det urartade på Butlers var för ett par månader då jag skulle köpa ett mindre ting i 3-eurosklassen. Jag står i kön och (gammal i gamet som man är ) synar noga innehållet i portmonnän för att förhindra uppkomsten av en stressig situation som gärna uppstår när man ska betala något i Tyskland. Här måste man alltid ligga 3 steg före och se till att man har pengarna i handen, redo att svinga upp dem framför en otålig kassör som annars är snabb med att sucka och stöna högljutt om man gräver i plånboken en sekund för länge. Nåväl, jag blir glatt överraskad när jag hittar två stycken 2-eurosmynt som jag ömsint sluter i min hand. Detta innebar att jag slapp spräcka 10-eurossedeln – tjoho! När jag sedan blir ombedd att betala summan på 3 euro gör jag såklart det jag blir ombedd att göra och…får ingen växel tillbaka?! Jag ger kassören en förvånad blick och börjar öppna munnen men hinner inte säga något innan han avbryter mig tar till orda “Ja? Du gav mig 3 euro? Vad är problemet?”. Just den där sista meningen “vad är problemet” får mig att tända till. “Problemet är” svarar jag “att jag gav dig 4 euro, vilket jag är helt säker på”. Kassören hävdar bestämt att jag minsann bara gett honom 3 euro och därmed basta. Jag börjar känna en stark irritation gentemot denna herre och förklarar än en gång att jag är bombsäker på att det visst var 4 euro. Samtidigt börjar en liten men naggande god kö att bildas bakom mig och jag hör en tant vänligt men bestämt utbrista i ett “men ge henne 1 euro tillbaka för guds skull!”. Han ger sig dock inte utan meddelar mig att någon först måste räkna av sin kassa. En annan medarbetare kommer fram och räknar med flinka fingrar kassans innehåll och – mycket riktigt fanns där 1 euro för mycket än var det skulle. Jag fylldes av mycket tillfredsställande segerkänsla och gick därifrån med insikten att jag minsann aldrig skulle sätta foten på Butlers igen.

Dock var det precis det jag gjorde igår, vilket jag snabbt fick ångra. Jag ögnade snabbt igenom affären och hittade mycket riktigt ingen vattenflaska. Däremot händer en incident jag sent ska glömma. Ett barn i närheten av mig råkar ha ned en kopp som står på en hylla. Barnet springer fort som attan iväg till mamsen och där står jag förstenad av chocken av det höga ljudet som uppstod när porslinet ilsket åkte i backen. En medarbetare är snabb att få ögonkontakt med mig (blicken var i stil med dödens i det sjunde inseglet, så ni får ett hum) och ryter till och börjar himla med ögonen. “Det var inte jag!” säger jag ” det var ett barn som…” jag ser mig omkring och inser att barnet med tillhörande förälder snabbt som blixten måste ha smugit ut ur butiken för att slippa ta del av diverse pinsamheter som oftast uppstår när något i en butik går sönder. “Det var ett barn som stod här nyss och hade ned koppen!”.  Tack och lov såg en annan kund detta, annars hade de väl säkert tvingat mig till att ersätta koppen. Jag stack illa kvickt och lovade dyrt och heligt att detta skulle vara den allra sista gången jag besökte Butlers. Denna gång menar jag allvar.

Nu vet ni det – passa er mycket noga innan ni besöker Butlers.

Slut på rant.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *