Att åka med kollektivtrafik i Berlin for dummies

Att åka med kollektivtrafik i Berlin for dummies

Då var det väl på tiden att avhandla det spännande ämnet “kollektivtrafik i Berlin ”. Jag såg att mina kära bloggkollega Cecilia nyligen grämde sig över hur det kan te sig när man får för sig att lämna hemmets trygga lilla vrå för att bege sig ut på Berlins gator, och tänkte härmed fördjupa mig ytterligare. Låt mig presentera de olika färdmedlen Berlins kollektivtrafik BVG har att erbjuda!

S-Bahn

S-bahn får nog lov att liknas med Sveriges pendeltåg. Skraltiga rödgula krakar som ger ifrån sig ett fasansfullt gnissel när de tuffar fram genom och runtom staden. Detta är färdmedlet för dig som har gott om tid och gillar att stå och filosofera. Man vet nämligen aldrig hur många tåg som är inställda och hur länge man ska behöva stå och frysa häcken av sig på perrongen när det är vinter. Var nu strategisk och ställ dig någonstans på perrongen där det är glest med folk (i praktiken sker detta dock mycket sällan) – det sista du vill är att stå och sniffa i en armhåla i 30 graders värme (en ganska oansenlig temperatur en solig sommardag i Berlin, dessa vagnar har tyvärr INTE välsignats med luftkonditionering). När tåget sakta rullar in måste du först och främst ta sikte på dörröppnarknappen – börja redan att trycka frenetiskt på den innan tåget har stannat (gud nåde den som trycker en sekund efter det att tåget har stannat – nu väntar mordiska blickar från medresenärerna under resten av tågfärden). När dörrarna börjar öppnas är det bara en sak som gäller; du ska på tåget, och hörs sen! Det där med “vänta med att kliva på tills de som ska gå av har klivit av” är inget som rör dig i ryggen. Möjligtvis muttrar någon gammal surkart åt dig när du likt en hänsynslös ångvält tränger dig fram genom folkmassan som väller ut genom dörrarna. Det är inget bry sig om, det är bara att muttra tillbaka så är det problemet löst! Skulle du för all del ha med dig barnvagn på S-Bahn finns det små etiketter utsatta på vissa av tågvagnarna som indikerar att det finns utrymme som är särskilt avsett för just barnvagnar. Dessa små etiketter är dock bara ett spel för gallerierna, här är det först till kvarn som gäller.

Spårvagn

Spårvagnen – modern, behaglig att åka med samtidigt som du får dig fin utsikt över staden, men samtidigt ack så förrädisk! Problem nummer ett du förmodligen kommer stöta på är att du enbart kan betala med mynt i biljettautomaterna. Medan du står där framför automaten med din stackars värdelösa sedel och ser fundersam ut så dyker de upp. DE. Du ser dem i ögonvrån. Skräckinjagande getsalter med magväskor som med flackande blickar börjar ögna igenom vagnen efter möjliga biljettlösa byten. Jo minsann, självklart är det biljettkontrollanterna som med en timing som inte är av denna jord haffar dig på bar gärning. De är inte intresserade av dina fantasifulla ursäkter om att du inte visste om att automaterna endast tog mynt. De vill ha namn och adress och därmed basta. Problem nummer två märker du förmodligen först när du färdas med barnvagn (nu snackar vi såklart om de nyare spårvagnarna och inte de gamla farkosterna där du befinner dig 3 meter över havet. Där har du inte en sportslig chans med en barnvagn). Du såg ju klart och tydligt på etiketten ovanför dörren att det skulle finnas plats avsedd för barnvagnen men när du väl kliver på tycks det bara finnas säten överallt? Här är hemligheten att det längst bak i spårvagnen finns ett par säten som är uppfällbara, och av någon mystisk oförklarlig anledning är det just dessa uppfällbara säten som alltid är upptagna – hur tom spårvagnen i övrigt än må vara. Du kan ju alltid försöka titta vänligt på personen som valt att parkera sig på just dessa säten och gestikulera som om du vill säga “hehe, ursäkta skulle du vilja vara vänlig att slå dig ned någon annanstans? Här är det avsett för barnvagnar”. Förmodligen får du en oförstående eller t.o.m. ignorant reaktion tillbaka. Då är det bara att ta på sig hårdhandskarna och morra fram ett “flytta på dig, Arschloch”. Det brukar hjälpa. Problem nummer tre uppenbarar sig när du och din barnvagn ska kliva av. Ibland (med betoning på ibland) finns det en vänlig själ i närheten som kan hjälpa dig att bära ned barnvagnen för det nästan 0,5 meter stora gapet mellan spårvagn och gata. Om du inte är tyngdlyftare och kan bära ned barnvagnen på eget bevåg får du vackert åka vidare ett par stationer och gå av vid en modernare station där det finns en liten “perrong” till godo.

Buss

Det här är kollektivtrafikens vilda västern. Kliv in där tillfälle ges! Hur sa? Visa biljett för busschauffören? Hahahahaha, nej kära nån, det hinns inte med här. Innan du knappt har lyckats svinga dig innanför dörren har förmodligen bussen redan påbörjat sin vansinnesfärd. Men var inte orolig för hastiga inbromsningar, du står förmodligen som en packad sill tillsammans med hälften av bussens alla resenärer någonstans vid mittendörren, helt oförmögen att röra en fena. Svenska traditioner som “var vänlig att gå längre bak i bussen” biter inte på dessa hårdnackade resenärer. Har du haft turen att få dig en sittplats? Kanske t.o.m. en fönsterplats? Den lyckan blir nog kortvarig. När bussen tvärt svänger kommer grannen att pressas emot dig med oanade g-krafter. Håll hårt i en stolpe om du vill komma ur bussen med livhanken i behåll, är mitt råd.

Tunnelbana

Detta är rätt färdmedel för dig som söker spänning i vardagen, ja kanske till och med för den som är ute efter en adrenalinkick! Tips till den som verkligen vill ha en upplevelse en sent ska glömma är att gå till U8:ans perrong vid stationen Alexanderplatz en fredag eftermiddag och ta tunnelbanan som åker i riktning Hermannstrasse. Där finns det varken fysiskt utrymme eller tid till att stå och filosofera – här gäller det att vara på helspänn om man vill med. När tunnelbanan har bromsat in, glöm inte bort det jag sa om att inte visa någon hänsyn till de som ska av. Du ska på FÖRST. När du väl armbågat dig fram känner du dig ganska snabbt hängig. Det är en blandning av den låga syrehalten samt medresenärernas inte så goda humör som helt enkelt påverkar dig. När det är dags att kliva av (nu är det ombytta roller! Nu är det din tur att gå av sist) kan man lika gärna be till högre makter och hoppas att man inte behöver få fler armbågningar i sidan än nödvändigt, och så elegant som möjligt, likt ur en actionscen i en James Bond-film, kasta sig ut ur tunnelbanan genom dörrarna som har börjat att stängas och hoppas att man hinner ut så att inte diverse kroppsdelar blir fastklämda.

Läs mer: Att handla i tysk matbutik for dummies

Zurückbleiben bitte!!!

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

2 thoughts on “Att åka med kollektivtrafik i Berlin for dummies

  1. Ja Annelie, här gäller djungelns lag och inget annat. Och jag hör till surkartarna som muttrar – ibland ryter! – ilsket när jag inte kan stiga av för hela klasen nya människor står som en betongvägg utanför tunnelbanedörren (undviker själv äventyret S-Bahn, vill komma fram innan de lägger på kistlocket..) och väller in. Ska vi skriva om äventyret att cykla också? Är ett klart äventyr:-))

    1. Hahaha, fördelen med att kliva av diverse färdmedel med barnvagn är att man enkelt kan “meja ner” eller åtminstone skingra skocken av otåliga resenärer. Ja, det måste man ju också skriva ett inlägg om….när man vågar sig på att cykla i staden då vill säga 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *