Browsed by
Category: Fredagsfunderingar

En fartfylld helg!

En fartfylld helg!

Nu ska ni få en liten sneak peak av vad jag ska hitta på i helgen. Jag tjuvstartade faktiskt helgen igår, med en småbarnsförälders mått mätt förstås. Jag träffade en väldigt härlig tjej vid namn Elin Häggberg – detta teknikorakel vars alias lyder Teknifik. Jag vågar påstå att 75 % av allt jag lärt mig om bloggande har jag lärt mig tack vare hennes blogg. 🙂 Vi var hursomhelst ute på “bravader” igår. Det blev ett par tofuburgare från Tofu Tussis stånd inne på Markthalle 9. Gött, rekommenderas! Det var precis lika trångt och högljutt som jag minns det. Fast nästan lite värre denna gång till och med. Jag börjar bli för gammal för sånt, mvh Lastgammal.

Tofu Tussis..och en skymt av en kal hjässa
Tofu Tussis..och en skymt av en kal hjässa

I helgen ska jag hitta på ett par MYCKET roliga grejer. Jag vill inte avslöja för mycket, men både ikväll och på söndag kommer jag att få uppleva Berlin på två mycket olika sätt. Mer än så avslöjar jag inte. Förr eller senare skriver jag om det i bloggen. Kan bara säga att jag faktiskt är lite nervös inför kvällens sightseeing 😉

Jag och Elin
Jag och Elin

Trevlig helg gott folk!

Berlinsk service i ett nötskal

Berlinsk service i ett nötskal

Den här fredagen började på riktigt berlinskt manér – knappt hade jag hunnit komma ut på gatan innan jag fick dagens första avhyvling. Jag hade precis klivit in i hissen för att ta mig och barnvagn till tunnelbanan, varpå jag hör ett ilsket ryt precis innan dörrarna hann stängas. “Du Trottel!!!” (idiot ungefär) hinner jag höra, innan hissen åker uppåt, och jag hinner precis skymta en tant som är så arg att näsborrarna fladdrar av hennes häftiga frustningar. Jag rycker på axlarna samtidigt som jag ler vänligt, som för att uttrycka “hoppsan, du får ta nästa hiss”. Så typiskt svenskt – alltid ska jag vara så jäkla tillmötesgående – oavsett situation!

Som gammal servicemedarbetare får man verkligen krupp av att gå i affärer i Berlin, inte alltid men tyvärr allt för ofta. Jag har ofta lekt med tanken att jag borde starta något slags företag med inriktning på att hjälpa butiker att förbättra sin service gentemot kunderna. Sedan kommer jag på att det nog är en dålig idé, vem skulle vilja förbättra servicen mot kunderna? Trams!  Hur många gånger har man  inte varit inne på en butik som enda kund med känslan av att man bara vill gå fram och be om ursäkt för sin existens. Ibland undrar jag verkligen om medarbetarna har förstått grejen med det här att det är genom kunderna som de faktiskt är kapabla att ens ha ett arbete i butiken/restaurangen/etc? Hur många gånger har man inte blivit bemött med suckar och himlande ögon när man har frågat eller bett om något? Detta var nämligen nästa mindre lyckliga händelse jag råkade ut för idag. Jag var inne på en klädbutik  i området i närheten av Hackescher Markt (jaja, jag får väl nästan skylla mig själv, detta område är ökänt för sin bristande servicekänsla) och ville prova några jackor. Det första jag reagerar på är att man inte ens blir bemött med en hälsning eller ett leende – återigen vill jag understryka att jag var dagens första och enda kund. För det andra frågade jag medarbetaren om de hade jackan i en annan storlek jag efterfrågade varpå denne mumlar något ohörbart. “Ursäkta?” säger jag, i en vänlig ton. “NEJ!!! Det som finns hänger redan här, sa jag!!!” basunerar denne ut med en upprörd min. Berlinsk service i ett nötskal!

Jag avslutar med ett par våriga bilder för att lätta upp stämningen lite.

Trevlig helg!

Arkonaplatz
Arkonaplatz
Zionkirche
Zionkirche
Turist i Berlin

Turist i Berlin

Jajamen! Visst kan man vara turist i sin egen stad. Inte nog med att det är helg – det är en barnfri helg! Det är till och med en helg som jag tillbringar helt på egen hand. Jag ska fatta mig kort, för här ska sovas! Ni kan ju tänka er att man har blivit lite tokig efter typ 2 år utan sömn, så jag lyxade till det och checkade in på hotell. Under två hela nätter ska jag försöka återhämta mig efter en minst sagt sömnlös period. LYX!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Champagne och crepes på KaDeWe

Jag bokade ett jättecharmigt hotell i västra Berlin. Jag hänger inte i västberlin särskilt ofta, med när jag väl gör det brukar jag alltid slinka in på det magnifika och pampiga varuhuset KaDeWe – Kaufhaus des Westens. Det finns så mycket fint och härligt att titta på helt enkelt att man lätt glömmer bort tiden, och vips inser man att man varit där i 3,5 timme utan att ha gjort något vettigt. Fast allt behöver ju å andra sidan inte vara så sabla vettigt jämt och ständigt.

P3170719.JPG
Drömtak?!

Imorgon blir det till att turista loss i stan. Museum och god mat är några av höjdpunkterna jag har att ser fram emot. Vädret ska tydligen bli riktigt ruttet – perfekt för ett besök på museum! Det är en fullspäckad dag som står på spel och jag vill gärna försöka få en lång natts sömn, så här sätter jag punkt.

Trevlig helg!

Sommar i Berlin…

Sommar i Berlin…

Åh, vad jag längtar till sommaren! När jag fantiserar om sommaren i Berlin utgår jag nästan alltid från Alexanderplatz, och för mig kan en typisk sommarkväll se ut på följande vis…

Jag står på Alexanderplatz och blickar ut över torget mot världsklockan. Det är sommar, skymning och de sista solstrålarna reflekteras mot glasrutorna på Fernsehturm, vilket får det att gnistra och se ut som en kolossal discokula. Luften är ljummen och bär med sig lukter av matos, avgaser och en doft jag inte kan sätta fingret på, men som finns där om somrarna. För bara några timmar sedan gassade solen, och en kvav hetta hägrade över staden, men nu börjar luften så sakteligen kännas behaglig och till och med något sval, efter en dags kvav hetta. En gitarrist står under världsklockan och har lockat till sig en smärre folkmassa. Han spelar en medryckande poplåt, vilken ekar ända bort mot stationsbyggnaden. Jag kisar bort mot Rotes Rathaus, tar ett djupt andetag och insuper den magiska atmosfär som plötsligt uppstår när himlen blir rosalila. En sista titt på Fernsehturm, som i solnedgången blir en symbol för något romantiskt men samtidigt melankoliskt, innan jag beger mig ned till tunnelbanan. Mitt luktsinne identifierar genast den familjära doft som sprider sig genom hela tunnelsystemet, den gör att jag känner mig trygg. Jag står och väntar på tunnelbanan och hör skratt och högljudda röster runtomkring mig. Den knallgula vagnen saktar in, stannar slutligen och jag kliver på. Tunnelbanan tar mig vidare, vidare in i den berlinska kvällen…

berlin-germany

Hur får Berlin ditt hjärta att bulta?

 

Berliner Schnauze

Berliner Schnauze

Innan jag fick fason på tyskan tyckte jag att berlinskan kunde låta väldigt hård. Marcel är ju urberlinare och jag ska helt ärligt säga att det tog ett bra tag innan jag verkligen förstod allt han sa. Detta var så långt ifrån tyskalärarnas välartikulerade högtyska man kunde komma. Om du frågar mig, är Berliner Schanuze mer än bara en dialekt, det är en jargong berlinare och brandenburgare emellan. I oinvigda öron kan det låta väldigt hårt, nästan på gränsen till oförskämt, innan man fattat galoppen och inser att berlinarna faktiskt (oftast) inte menar något illa.

Exempel:

Jag var ute med en kompis på barnvagnspromenad, vi går bredvid varandra och råkar under någon sekund komma för nära så att barnvagnshjulen stöter ihop (observera att ingen annan tog skada av “krocken”) varpå en man bakom oss högt och ljudligt offentliggör att föräldrar nuförtiden borde ta körkort först för att få köra barnvagn. Hade detta varit för 2 år sedan hade jag säkerligen stannat upp med uppspärrad mun och förskräckt blick för att i nästa sekund hasta vidare med svansen mellan benen. Men istället gör jag följande: Harklar mig och ger svar på tal minst lika högljutt och burdust som gubben – “vissa borde ta lektioner i att lära sig att tala lägre om man inte har något intressant att säga”. Detta var bara ett exempel, men jag vet inte hur ofta jag varit med om att få “riviga” eller “bitska” kommentarer om struntsaker. Det skulle aldrig, aldrig ske i Sverige! Varför är behovet hos så många att få snäsa åt folk till höger och vänster så stort? Å andra sidan behöver allting i Berlin inte vara så PK jämt och ständigt, vilket är en enorm befrielse.

Ikväll är det bara jag Marcel, Elias och katterna förstås. Alice sover hos farmor och farfar. Jag har blivit förkyld jag och tänker bara ligga i sängen, kolla Netflix, gosa med katterna och dricka te.

Hur firar ni in helgen?

Barry & Leon

Bevor ich die deutsche Sprache beherrschte, fand ich berlinerisch sehr hart. Marcel ist ja Urberliner, und ich muss ganz ehrlich sagen, dass es sehr lange gedauert hat, bevor ich alles kapiert habe. Das war so weit entfernt vom gut artikulierten Hochdeutsch meines Deutschlehrers.

Die Berliner Schnauze kann, für unbekannte Ohren, etwas hart daher kommen. Manchmal grenzend zu unhöflich, bevor man versteht, dass die Berliner nicht (immer) böse sein wollen.

Heute sind nur Marcel, ich, Elias und die Katzen zu Hause! Alice schläft bei Oma und Opa. Ich bin erkältet und mein Plan ist es den Tag im Bett zu verbringen, Netflix gucken, mit den Katzen kuscheln und Tee trinken.

Welche Wochenendpläne habt ihr?