Browsed by
Category: Vardag

Mapiful – Designa en egen Berlinkarta

Mapiful – Designa en egen Berlinkarta

Inlägget innehåller annonslänkar

Nu är den äntligen här! Min alldeles egna Mapifulkarta över Berlin, och jag är så nöjd! Med hjälp av Mapiful kan man nämligen skapa och designa en egen karta över sin favoritstad; i mitt fall Berlin. Jag stod och velade mellan Berlin och Stockholm, så jag skulle tro att jag inom en snar framtid gör en till beställning. Man kan zooma in och zooma ut lite hur man känner för och i mitt fall valde jag att få med mer utav östra Berlin, då det är där jag tillbringat 95 % av all tid jag befunnit mig i Berlin.

Mapiful - Berlin
Mapiful – Berlin

Det går snabbt, är jätteenkelt och resultatet blir så snyggt! En rolig detalj är att man kan lägga in koordinater under själva kartan, vilket gör den än mer personlig. Jag valde ut koordinater på en plats som betyder extra mycket för mig – men vilken plats det rör sig om, det avslöjar jag inte! 😉 Så oavsett om din favoritstad är New York, Bangkok eller Umeå kan du alltså designa din egen karta med hjälp av Mapiful. Kan skickas världen över!

Vilken är din favoritstad?

Konstnär efterlyses!

Konstnär efterlyses!

Halli hallå!

Är det någon där ute i etern som känner sig manad att skapa en ny header till bloggen? Motivet ska föreställa Berlin, gärna på ett kreativt sätt. Sitter du själv på konstnärliga talanger och är sugen på att få visa upp din konst här genom bloggen, eller känner du någon som du tycker är rätt man eller kvinna för jobbet, tveka inte att höra av dig! Jag har tyvärr ingen möjlighet att ge någon form av ekonomisk ersättning, däremot kommer det som sagt att vara det första man ser när man besöker bloggen och det kommer klart och tydligt framgå vem konstnären är! 🙂

Berlin Skyline © pixabay.com

Det var allt för idag – klart slut!

Att åka med kollektivtrafik i Berlin for dummies

Att åka med kollektivtrafik i Berlin for dummies

Då var det väl på tiden att avhandla det spännande ämnet “kollektivtrafik i Berlin”. Jag såg att mina kära bloggkollega Cecilia nyligen grämde sig över hur det kan te sig när man får för sig att lämna hemmets trygga lilla vrå för att bege sig ut på Berlins gator, och tänkte härmed fördjupa mig ytterligare. Låt mig presentera de olika färdmedlen Berlins kollektivtrafik BVG har att erbjuda!

S-Bahn

S-bahn får nog lov att liknas med Sveriges pendeltåg. Skraltiga rödgula krakar som ger ifrån sig ett fasansfullt gnissel när de tuffar fram genom och runtom staden. Detta är färdmedlet för dig som har gott om tid och gillar att stå och filosofera. Man vet nämligen aldrig hur många tåg som är inställda och hur länge man ska behöva stå och frysa häcken av sig på perrongen när det är vinter. Var nu strategisk och ställ dig någonstans på perrongen där det är glest med folk (i praktiken sker detta dock mycket sällan) – det sista du vill är att stå och sniffa i en armhåla i 30 graders värme (en ganska oansenlig temperatur en solig sommardag i Berlin, dessa vagnar har tyvärr INTE välsignats med luftkonditionering). När tåget sakta rullar in måste du först och främst ta sikte på dörröppnarknappen – börja redan att trycka frenetiskt på den innan tåget har stannat (gud nåde den som trycker en sekund efter det att tåget har stannat – nu väntar mordiska blickar från medresenärerna under resten av tågfärden). När dörrarna börjar öppnas är det bara en sak som gäller; du ska på tåget, och hörs sen! Det där med “vänta med att kliva på tills de som ska gå av har klivit av” är inget som rör dig i ryggen. Möjligtvis muttrar någon gammal surkart åt dig när du likt en hänsynslös ångvält tränger dig fram genom folkmassan som väller ut genom dörrarna. Det är inget bry sig om, det är bara att muttra tillbaka så är det problemet löst! Skulle du för all del ha med dig barnvagn på S-Bahn finns det små etiketter utsatta på vissa av tågvagnarna som indikerar att det finns utrymme som är särskilt avsett för just barnvagnar. Dessa små etiketter är dock bara ett spel för gallerierna, här är det först till kvarn som gäller.

Spårvagn

Spårvagnen – modern, behaglig att åka med samtidigt som du får dig fin utsikt över staden, men samtidigt ack så förrädisk! Problem nummer ett du förmodligen kommer stöta på är att du enbart kan betala med mynt i biljettautomaterna. Medan du står där framför automaten med din stackars värdelösa sedel och ser fundersam ut så dyker de upp. DE. Du ser dem i ögonvrån. Skräckinjagande getsalter med magväskor som med flackande blickar börjar ögna igenom vagnen efter möjliga biljettlösa byten. Jo minsann, självklart är det biljettkontrollanterna som med en timing som inte är av denna jord haffar dig på bar gärning. De är inte intresserade av dina fantasifulla ursäkter om att du inte visste om att automaterna endast tog mynt. De vill ha namn och adress och därmed basta. Problem nummer två märker du förmodligen först när du färdas med barnvagn (nu snackar vi såklart om de nyare spårvagnarna och inte de gamla farkosterna där du befinner dig 3 meter över havet. Där har du inte en sportslig chans med en barnvagn). Du såg ju klart och tydligt på etiketten ovanför dörren att det skulle finnas plats avsedd för barnvagnen men när du väl kliver på tycks det bara finnas säten överallt? Här är hemligheten att det längst bak i spårvagnen finns ett par säten som är uppfällbara, och av någon mystisk oförklarlig anledning är det just dessa uppfällbara säten som alltid är upptagna – hur tom spårvagnen i övrigt än må vara. Du kan ju alltid försöka titta vänligt på personen som valt att parkera sig på just dessa säten och gestikulera som om du vill säga “hehe, ursäkta skulle du vilja vara vänlig att slå dig ned någon annanstans? Här är det avsett för barnvagnar”. Förmodligen får du en oförstående eller t.o.m. ignorant reaktion tillbaka. Då är det bara att ta på sig hårdhandskarna och morra fram ett “flytta på dig, Arschloch”. Det brukar hjälpa. Problem nummer tre uppenbarar sig när du och din barnvagn ska kliva av. Ibland (med betoning på ibland) finns det en vänlig själ i närheten som kan hjälpa dig att bära ned barnvagnen för det nästan 0,5 meter stora gapet mellan spårvagn och gata. Om du inte är tyngdlyftare och kan bära ned barnvagnen på eget bevåg får du vackert åka vidare ett par stationer och gå av vid en modernare station där det finns en liten “perrong” till godo.

Buss

Det här är kollektivtrafikens vilda västern. Kliv in där tillfälle ges! Hur sa? Visa biljett för busschauffören? Hahahahaha, nej kära nån, det hinns inte med här. Innan du knappt har lyckats svinga dig innanför dörren har förmodligen bussen redan påbörjat sin vansinnesfärd. Men var inte orolig för hastiga inbromsningar, du står förmodligen som en packad sill tillsammans med hälften av bussens alla resenärer någonstans vid mittendörren, helt oförmögen att röra en fena. Svenska traditioner som “var vänlig att gå längre bak i bussen” biter inte på dessa hårdnackade resenärer. Har du haft turen att få dig en sittplats? Kanske t.o.m. en fönsterplats? Den lyckan blir nog kortvarig. När bussen tvärt svänger kommer grannen att pressas emot dig med oanade g-krafter. Håll hårt i en stolpe om du vill komma ur bussen med livhanken i behåll, är mitt råd.

Tunnelbana

Detta är rätt färdmedel för dig som söker spänning i vardagen, ja kanske till och med för den som är ute efter en adrenalinkick! Tips till den som verkligen vill ha en upplevelse en sent ska glömma är att gå till U8:ans perrong vid stationen Alexanderplatz en fredag eftermiddag och ta tunnelbanan som åker i riktning Hermannstrasse. Där finns det varken fysiskt utrymme eller tid till att stå och filosofera – här gäller det att vara på helspänn om man vill med. När tunnelbanan har bromsat in, glöm inte bort det jag sa om att inte visa någon hänsyn till de som ska av. Du ska på FÖRST. När du väl armbågat dig fram känner du dig ganska snabbt hängig. Det är en blandning av den låga syrehalten samt medresenärernas inte så goda humör som helt enkelt påverkar dig. När det är dags att kliva av (nu är det ombytta roller! Nu är det din tur att gå av sist) kan man lika gärna be till högre makter och hoppas att man inte behöver få fler armbågningar i sidan än nödvändigt, och så elegant som möjligt, likt ur en actionscen i en James Bond-film, kasta sig ut ur tunnelbanan genom dörrarna som har börjat att stängas och hoppas att man hinner ut så att inte diverse kroppsdelar blir fastklämda.

Läs mer: Att handla i tysk matbutik for dummies

Zurückbleiben bitte!!!

Vad hände med Klaus-Heidi?!

Vad hände med Klaus-Heidi?!

I samma veva som jag planerade att flytta till Berlin arrangerade Lufthansa en tävling där man kunde vinna “ett nytt liv i Berlin”. Priset bestod i en enkelbiljett från Stockholm till Berlin med Lufthansa, en möblerad 2:a i Kreuzberg för ett års tid plus en specialdesignad cykel. För att vinna denna jackpot krävdes dock att man ändrade sitt namn till “Klaus-Heidi”, d.v.s. du var verkligen tvungen att få namnändringen dokumenterad av skatteverket. Jag var inte så modig dock. Men det gick ju skapligt ändå!

Klaus-Heidis cykel
Klaus-Heidis cykel – foto:Lufthansa

Det skulle vara kul att få veta vad det blev av vinnaren – hur gick det sen? Stannade han i Berlin? Heter han fortfarande Klaus-Heidi? Jag vet att det var en han, då det på Lufthansas hemsida står att det var en man vid namn Michael Andersson som vann. Är det någon som vet – hör i så fall av dig! Det skulle vara kul att veta mer!

UPDATE: Klaus-Heidi lever och frodas i Sverige igen. Därmed kan jag alltså dementera det lilla ryktet som florerade om att han skulle ha arbetat som bibliotikarie på Stockholms universitet. 🙂

Happy monday…

Det här med gentrifieringen i Berlin

Det här med gentrifieringen i Berlin

Nästan dagligen snubblar jag över debatter i berlinska tidningar som alla berör temat gentrifiering i Berlin. Nu senaste läste jag en artikel som handlade om att det börjar dyka upp fler och fler restauranger med kypare som enbart snackar engelska (artikeln är på tyska). En vild debatt uppstår rätt omgående där två tydliga läger uppstår; de som tycker att det är förskräckligt och de som inte kunde bry sig mindre och tycker att det tillför staden något extra.

Gentrifiering i Berlin © Kai-Uwe Heinrich
Gentrifiering i Berlin © Kai-Uwe Heinrich

Framförallt i stadsdelarna Mitte, Kreuzberg och Neukölln börjar det ploppa upp allt fler restauranger, och startups för den delen, där det nästan uteslutande talas engelska. Två restauranger där det bara har talats engelska som jag kan komma på på rak arm är hamburgerhaket The Bird i Prenzlauer Berg och Djimalaya i Mitte. En CDU-politiker har yttrat sig om hur beklagligt han tycker att det är att servicen i vissa restauranger i Berlin endast ges på engelska. Vad tycker jag om saken? Jag tycker nog att det finns större problem som gentrifieringen i Berlin bidrar till. Jag tycker i grund och botten att man bör lära sig det språk som talas i det land man väljer att bosätta sig i, men samtidigt känner jag att Berlin ska vara en stad för alla!

"Schwabe verpiss dich" © dpa
“Schwabe verpiss dich” © dpa

Ett större problem Berlin tampas med tillika ständigt återkommande debatt är de stigande bostadspriserna och bostadshyrorna vilket tvingar ut många av de berlinare, som bott i staden hela sina liv, längre ut i Berlins förorter eller kanske till och med Brandenburg. Det har skett enormt mycket de senaste 10-15 åren i Berlin. Länge handlade debatten om att investerare från bundeslandet Baden Würtenberg kom till Berlin och såg stora möjligheter att investera i gamla nedgångna hus, vilket ledde till groteska hyresökningar. Stadsdelen Prenzlauer Berg är ett väldigt tydligt exempel på gentrifieringen så en väldigt stor andel har ursprung i andra delar av Tyskland (ofta Baden Würtenberg) eller till och med i andra delar av världen (jag inräknat). Så ja, ja förstår att många berlinare tycker att det är trist att det ser ut som det gör, samtidigt som jag själv är en del i gentrifieringen i Berlin och anser att Berlin är den stad den är just tack vare dess stora mångfacetterade kulturella utbud.

Vad tycker du om gentrifieringen i Berlin?

Poddavsnitt om hur det är att jobba i Berlin

Poddavsnitt om hur det är att jobba i Berlin

Välkomna, välkomna till Hemma i Berlin – bloggen som i vanlig ordning bjuder på berlintips, roliga anekdoter och en hel del annan massa trams och nonsens. Tidigare har jag bloggat om hur det är att bo i Berlin och bo i Tyskland över lag, men också om hur det är att jobba i Berlin och även hitta jobb i Berlin. För alla er som går i dessa banor att jobba utomlands bör ni ta tillfället i akt och lyssna på podden Make a living’s avsnitt om hur det är att jobba utomlands.

Linda & Anna
Linda & Anna

I podden berättar Anna & Linda om hur det är att dels som svensk flytta utomlands och vilka kulturkrockar man kan uppleva (stor igenkänning när Linda tar upp det trevliga fenomenet Bürgeramt, hehe 😉 ), och dels tips om hur man kan komma in i ett nytt samhälle.

God lystning 🙂

Flytten del 2

Flytten del 2

Detta är den andra delen av min lilla berättelse av hur det kan gå till att flytta till Berlin rent praktiskt. Del 1 hittar du här.

Säkerligen är ni många därute som funderar på att flytta till Berlin, och mitt råd till er är: sluta fundera och flytta till Berlin! Jag är av den åsikten att jag tycker att alla borde prova på det goda livet i Berlin, även om det då skulle leda till ett ännu större gentrifieringsdilemma än vad Berlin “lider” av i nuläget. Fast det är en annan historia som jag kan ta en annan gång.

Jag och min resväska januari 2014
Förväntansfull som attan inför Berlinflytten.

Det kanske var kaxigt sagt, kanske ni tycker. Ja, det kanske det är, men sån är jag! Mitt motto har kommit att bli “det löser sig”. Dessutom är Berlin möjligheternas stad. Det finns absolut goda chanser att få jobb här som icke-tysktalande. Är du dessutom en fena på online marketing, programmering, finans etc. kan du välja och vraka bland diverse tjänster hos startup-företag i Berlin. Många svenskar jag känner har börjat som intern på ett startup-företag för att sedan väldigt enkelt hitta ett fast jobb efter det. Här behöver man som sagt inte vara en mästare på det tyska språket, men det är aldrig fel att lära sig några fraser i alla fall och som EU-medborgare är det ändå hyfsat smidigt att hanka sig i Tyskland. Läs mer om hur man hittar jobb i Berlin i min jobbguide.

Så kommer vi till det härliga ämnet byråkrati. Det är ett oundvikligt tema när man börjar tänka i “flytta till Tyskland”-banorna. Tyskland är inte lika modernt när det kommer till digitalisering av diverse tjänster som i Sverige. Max Weber, byråkratins urfader, skulle säkerligen vända sig i graven om han såg hur man smidigt och enkelt kan ändra adress på internet. Nej, nej, nej, sånt går inte för sig här – aja baja! Här ska det stämplas och skrivas under dokument ända in i kaklet tills fingrarna och själen blöder! Det är nämligen så att när man flyttar till Berlin (eller flyttar till ny adress om man redan bor i Berlin) ska man anmäla det inom 2 veckor. Detta, mina vänner, är lite klurigt när de har månadslånga väntetider på Bürgeramt. Och när vi ändå är inne på det, tillåt mig presentera Bürgeramt! Denna skräckens institution som förmodligen de flesta känner någon slags olust inför. Jag vet inte hur många gånger jag hamnat i någon form utav “munhuggning” med personalen. Fyrkantigt system är bara förnamnet. Det här är alltså Tysklands medborgarkontor, dit man kan behöva gå när det gäller ärenden såsom adressändring, om man har blivit attackerad eller biten av en hund (?!) och mycket, mycket, mycket mer! Jag rekommenderar att man går till Bürgeramt i utkanten av Berlin om man inte vill spendera en heldag på detta trista ställe. Det kanske blir lite gnabb från personalens sida om du besöker en Bürgeramt i ett annat Bezirk (kommun ungefärligt översatt) än i det du bor, men man har rätt att besöka vilken Bürgeramt som helst när det kommer till anmälan av adress! Ofta huserar denna myndighet i en maffig byggnad modell äldre med dunkla korridorer där en lukt av blaskigt kaffe har etsat sig fast i väggarna genom många årtionden av kaffesörplande.

Nu råkade jag dra iväg lite gällande Bürgeramt, men det är i alla fall där du börjar ditt äventyr i Berlin. Nästa steg är formodligen att skaffa ett tyskt bankkonto ifall du är på jakt efter ett tyskt jobb. Här är utbudet stort, och det är svårt att rekommendera någon enstaka beroende på om man vill ha en bank med mycket personlig service eller en internetbank. Oavsett är det sådant som brukar falla på plats när man väl befinner sig i Berlin. Några av de större värda att nämna är Deutsche Bank, Berliner Sparkasse, Volksbank och Postbank.

Mitt slutgiltiga råd är: ta chansen och flytta till Europas häftigaste stad! Om man inte har prövat vet man ju inte vad man gick miste om…

Andra kulturella skillnader jag skrivit om som kan vara kul att läsa om är:

Att handla i Tyskland for dummies och Kulturkrockar

Glad Påsk!