Att få barn tätt – den första tiden

Att få barn tätt – den första tiden

Detta är fortsättningen på inlägget att få barn tätt – förväntningarna, tankarna om hur det är att bli mor till pseudotvillingar.

Elias var beräknad den 17.08.2017 men på dagen D hände inte mycket vill jag lova. Min Frauenärztin (gynekolog) gjorde en undersökning och ansåg att han var relativt stor och ansåg att jag borde bli igångsatt. Jag var extremt trött på att vara gravid (vem är inte det efter 9 månader?!) så jag sa inte emot. En vacker dag ska jag skriva om hur det är att få barn i Tyskland, men det är en annan gång det.

När jag väl blev inlagd på sjukhus på BF+4 tog det ca 1,5 dygn innan de riktiga värkarna tog vid. Förlossningen med Alice satte igång av sig själv och kändes annorlunda emot denna konstgjorda igångsättning. Värkarna kom tätare och var häftigare denna gång, men återigen fick jag guds gåva till den födande kvinnan – Epiduralen! Ännu en gång fick jag återuppleva en smärtfri och otraumatisk förlossning utan komplikationer och Elias kom till världen den 22.08.2016 exakt 14 månader efter Alice. Planen var sedan att dagen därpå lämna sjukhuset direkt efter Elias blivit undersökt av läkaren. Då upptäckte läkaren ett litet blåsljud på hjärtat, vilket de nästan försäkrade inte skulle vara där vid nästa läkarundersökning som skulle göras 2 dagar senare. För att göra en lång historia kort fick jag åka hem 2 dagar efter förlossningen med en fullt frisk bebis, och det var minst sagt ett känslosamt ögonblick att bli uppmött av sin 14 månader gamla dotter efter långa dagar på sjukhuset.

Livet som tvåbarnsmor drog igång med en rivstart då Marcel inte kunde stanna hemma många dagar innan det var dags för honom att gå tillbaka till jobbet igen (i Tyskland får pappan 1 dag ledigt i jämförelse med de 10 dagar som ges i Sverige). Där stod jag nu alltså med en nyfödd och en sprallig ettåring som behövde övervakning i princip dygnet runt. En stor trygghet var att barnmorskan kom hit varje dag första veckan efter förlossningen och tittade till att allt var som det skulle med Elias och mig (återigen ett stort plus med Tyskland – man behöver inte släpa iväg sig till BVC eller dylikt). Det jag hade fasat för mest var amningen och hur det faktiskt skulle gå till i praktiken. Jag helammade Elias från dag ett, och var så orolig att Alice skulle bli ledsen över det, men jag tror helt enkelt att hon var för liten för att faktiskt förstå vad jag pysslade med. Hon kunde ju inte förstå att hon fått en lillebror. Jag vill minnas att det var jättemånga i min närhet som undrade om Alice var avundsjuk, eller om jag var orolig för att hon skulle bli det. Folk var liksom besatta av att fråga om denna eventuella avundsjuka. Så jag väntade på att denna svartsjuka skulle komma – men den kom aldrig och har inte heller nu dykt upp. Hon verkade bara undra var det var för en liten filur som dykt upp hos oss. Visserligen var hon väldigt nyfiken och försökte konstant att lägga sig på honom om hon fick chansen, så det gällde att alltid vara 5 cm bakom henne när hon kom för nära.

En sak jag rekommenderar för er som ska bli föräldrar till pseudotvillingar är – skaffa syskonvagn!!! Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan en sådan egentligen. Det skulle ha underlättat en hel del, men vi var dumsnåla. Med facit i hand hade jag gladeligen lagt 15000 (eller mer?!) på en Bugaboo Donkey Duo. Istället kånkade jag runt på ett barn i bärsele medan det andra satt/låg i vagnen. Jag var så himla inne på det här med att kunna amma i sele, men jag fick aldrig till det om jag ska vara ärlig och tyckte mest att det var jobbigt att ha Elias i selen om vi exempelvis var ute på lekparken. Alice var ju fortfarande så pass liten att hon ibland behövde bli buren och det var ganska meckigt att bära två barn samtidigt. Speciellt när den ena ibland stretar emot och slänger sig bakåt vrålande av ilska. Dessutom kunde vi inte ta särskilt långa promenader och jag kände mig väldigt låst. I dagsläget har vi ståbräda vilket funkar helt okej vid halvlånga promenader. När vi båda två är ute har ungarna varsin vagn.

Jag skrev ju i förra inlägget att jag hade dåligt samvete för situationen och att jag oroade mig mycket, men bara när Elias var någon vecka gammal släppte den känslan allteftersom. Jag hittade dessutom styrka i det faktum att jag ensam klarade av att lotsa dessa småttingar genom dygnets alla timmar – allt från amning, att ta oss ut på lekplatsen, nattning (okej, detta är fortfarande tufft, men det återkommer jag till). Jag har helt enkelt blivit en multitaskare av rang samtidigt som självförtroendet har vuxit enormt. Jag känner att jag kan klara vad som helst – nästan, hehe.

Den stora skillnaden att få barn nr 2 var att den där hemska känslan av att vara skräckslagen så fort man skulle göra något nytt med bebisen var som bortblåst. Jag kände mig så trygg när Elias föddes. Allt från att åka tåg (något som jag tror är ett trauma för de flesta förstagångsföräldrar – man ber högre makter att bebisen ska vara tyst hela vägen och inte börja skrika) till att låta andra människor hålla i honom. En annan positiv sak var ju att vi redan var innan i “bebis-bubblan” (gah, hatar det uttrycket) och hade allt färskt i minnet. Utrustning behövde vi inte heller köpa mycket nytt av.

5 tips under den första tiden:

  • Våga be om hjälp! Sluta att försöka vara tapper eller någon slags supermänniska! De flesta hjälper mer än gärna till bara man frågar. Minsta chans till tupplur som erbjuds är värd att ta.
  • Ta föräldraledigt/semester tillsammans första tiden. Jag talar ur egen erfarenhet när jag säger att det är TUFFT att dra hela lasset själv.
  • Dra ned på tempot, om man är inne hela dagen är det inte i hela världen
  • Sänk kraven – det måste inte se ut som i ett inredningsmagasin varje dag. Foodora är en mycket bra tjänst när man inte hinner med att laga mat 🙂
  • Låt storasyskonet få vara med och få vara nära småsyskonet. Det tar faktiskt inte alls lång tid innan storasyskonet lärt sig hur man försiktigt klappar småsyskonet (även om man såklart aldrig kan låta de vara ensamma tillsammans).

mono

Fortsättning följer!

Share on Facebook19Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Pin on Pinterest0

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *